AIK starkast i trögstartat derby

Tung förlust för Djurgården – tidigt mål avgjorde.

Text: Oskar Ståhl

Det var ingen stor fotbollsmatch på Råsunda. AIK vann den välförtjänt med kvällens enda mål. Det intressantaste hände utanför planen. Klackarnas tifouppvisning var imponerande, och tränarnas taktikmatch mer finessrik än själva fotbollsspelandet.

Kjell Jonevret fortsatte med den lyckade taktiken från segermatchen mot Malmö, 4–1–4–1, med Johan Arneng som mittfältslibero och Jones Kusi-Asare ensam på topp. Med Mattias Jonson borta kändes det som ett naturligt val. Tyvärr blev offensiven lidande och spelarna uppträdde något låst i sina positioner.

AIK:s Rikard Norling ställde upp ett ganska ordinärt 4–4–2-spel, men med en ovanligt god känsla för rätt spelare på rätt plats. Något tillspetsat: elva medelgoda fotbollsarbetare kan växa enormt i en skickligt utformad taktik. Det är AIK ett gott exempel på.

Redan efter tre minuter sköt AIK:s Wilton Figueiredo ett farligt markskott som Pa Dembo Touray tippade till hörna. Minuten senare gjordes segermålet: Daniel Mendes lättade bollen till Daniel Tjernström, som i straffområdet vände ett halvt varv och sköt ett högt skott på halvvolley som rätt otagbart satt i Tourays bortre hörn.

Då hade Djurgården ännu inte kommit in i matchen. Tyvärr kom man aldrig någonsin in i den. AIK var beslutsammare och låg absolut rätt i positionerna i hela första halvlek. DIF hade inte ett skott på mål, och mittfältet orkade inte ge Kusi-Asare offensiv hjälp. Arneng och Komac gavs ingen tid att bygga upp anfallen. AIK:s höga press störde DIF:s spel rejält.

Nu var AIK inte glimrande. Framåt hände det inte så mycket. Men de svartgula agerade självklarare, trygga i sina positioner och roller. Djurgårdsspelarna tycktes vänta på att någon annan skulle göra något bra, och flyttade mest boll under tiden. Spelkvaliteten var överlag låg i första halvlek, och anfallen korta och hafsiga. Mest var bollen kring mittcirkeln. Där gjorde Arneng ett gott hantverk, men Tjernström/Dulee Johnson var svårstoppade i kväll och kan sägas symbolisera AIK:s effektivitet.

Andra halvlek började lovande. DIF-mittfältet flyttade närmare Kusi-Asare, och AIK tycktes försiktigare. I den 55:e minuten kom Djurgårdens bästa chans, när klart godkände Matias Conchas fina inlägg nådde Enrico, som nickade strax utanför i öppet läge.

Daniel Sjölund flyttades från sin vänsterkant in i mitten – först strax bakom, sedan bredvid Kusi-Asare på topp – och det gynnade djupledsspelet. Anfallen blev distinktare och Djurgården började så smått jobba sig in i matchen och ut ur AIK:s tidigt kopplade grepp. Men det lossnade aldrig på allvar. Matchen satte sig liksom inte, fick ingen form. Det trampades mest på bollar och sparkades på hälsenor.

Dubbelbytet där Stefan Batan och Toni Kuivasto kastades in för att ge plats åt Kári Árnason på mitten ändrade inget. Inte heller hann Quirino oroa i sitt sena inhopp.

En utmärkt chans skapades på slutet. Sjölund slog ett fint, hårt inlägg från vänster, som Markus Johannesson stormade fram på. Men också hans nick gick utanför Daniel Öhrlund, som inte behövde göra en enda räddning i kväll.

Förutom den farligheten handlade slutminuterna mest om bolltrillande på Djurgårdens planhalva. Det var ett derby som aldrig brändes, annat än på läktarna och i några ilskna närkamper. Men det får viktiga konsekvenser för tabellen, där Djurgården tappar mark till toppen, och där AIK gör Elfsborg fortsatt sällskap som ledarlag.

Jonas Riedel © DIF Fotboll