Att jobba för arbetslöshet…

Djurgårdens sjukgymnast Joachim Heuer berättar om läget i truppen, och om det bakvända i att vara sjukgymnast.

Vi är nu halvvägs genom ett hittills mycket givande träningsläger. För oss som sjukgymnaster är jobbet med DIF fullt av motsägelser. En perfekt dag på jobbet är förhoppningsvis helt händelselös utan några som helst arbetsuppgifter. Samtidigt är det sådana dagar som ordet blindtarm hörs i bakhuvudet - eller om det är Concha som säger det…

Nu är dessa dagar tyvärr inte överrepresenterade, varken under serien eller uppbyggnadsträningen. Elitidrott är väldigt roligt men samtidigt krävande och absolut inte hälsosamt. Skador är tyvärr en del av en idrottares vardag. Så det finns nästan alltid något att göra, och de dagar som ingen behöver rehabiliteras så letar man som sjukgymnast efter fler/nya metoder att förebygga skador.

På ett läger som detta, i slutet av försäsongsträningen och när vi byter underlag, så dyker överbelastningsbesvär upp. För tillfället i ”sura” (välanvänd medicinsk term som även tränarna tagit till sig) ljumskar, vader och lår. Samtidigt skulle man var riktigt orolig över träningens intensitet och mängd om inga sådana besvär fanns. Stundtals så är jobbet ganska intensivt med rehabträning, stretch, massage och tejpning. Samtidigt erbjuder ett träningsläger som detta en möjlighet att komma ikapp med några dåliga samveten. Den där stela höften finns det nu tid att bända i och koordinationsträningen för några tidigare stukade fötter blir av. Träningsmöjligheterna här, med gym, löpspår och bassäng är toppen. Det enda som saknas är en gammal hederlig motionscykel av märket Monark där man kan styra belastningen tydligare.

Nu kommer vi till en punkt som jag hatar men som Wille kräver:
Status i truppen är för närvarande hyfsat (jag pussar min lyckoamulett, tar mig tre gånger i följd på pungen, gör korstecken, kastar salt över höger axel och spottar över vänster samtidigt som jag vänder mig mot Mecka). Några tappra kämpar dock med sin rehabträning.
• Junegard har en ENVIS JÄVLA (f´låt mamma) fotledsstukning som fortfarande hindrar honom från fullt spel –testet i onsdags resulterade i svullnad och smärta dagen efter. Ett förhoppningsvis litet tillfälligt steg tillbaka.
• Sölvi har en ”sur” lårmuskel som kommit och gått och tvingade honom att bryta senaste matchen.
• Thiago rehabiliterar för närvarande en stukad fotled och kör mycket koordinationsträning för fotleden och styrketräning för underbensmuskulaturen. Såg riktigt bra ut idag och kan nu löpa för fullt. Imorgon går han troligtvis in i passningsövningar.
• Dahlberg tränar en överansträngd före detta fotledsstukning.
• Dennis Boskailo är snart tillbaka efter en smäll på utsida av ett knä som tyvärr hindrade honom från att åka på landslagssamlingen.

Hur vädret är? Jo tack, ganska bra. Plus 20 och molnfri himmel. Arbetsdagen för en sjukgymnast är betydligt enklare om den tillbringas strax bredvid en fotbollsplan i shorts och t-shirt.

/Jochim Heuer, sjukgymnast

Jonas Riedel © DIF Fotboll